Heta frågor svalnar

Spridda reflektioner från kvällens stadssamtal på Panorama café:

1. Varför är inget på Kulturhuset så bra som det borde/skulle kunna vara?

2. Varför är politiker så mycket politiker i meningen att de bara vill sälja sitt budskap och inte reflekterar? Är det en svaghet för en politiker att vara reflekterande?

3. Varför belägras alla dylika samtal av rättshaveristiska äldre män som bara vill mala på om sina fullständigt ointressanta och inte på något vis självständiga åsikter?

Inte mycket nytt sades och slussenfrågans infekterade spöke hovrade över det hela (i alla fall från ovan nämnda publiks sida). Lite intressant dock att Regina Kevius, med erfarenhet från byggbranschen, hävdar att det visst skulle kunna byggas citat "snyggare hus", att det finns resurser till det. Om det nu är resurser, i meningen pengar, som fattas, vilket jag inte är säker på. Inte heller är jag säker på att det är husens utseende som alltid är det största problemet (även om det ibland sannerligen är ett problem), utan som en av de andra gästerna, prisbelönte landskapsarkitekten Torbjörn Andersson menade, att det handlar om vilket innehåll husen genererar.
Oavsett vad, om det nu finns resurser, vad är då problemet? Varför blir det så sällan bra?
För att man inte kan? Inte vill? Inte behöver?

Detta var första delen i en serie samtal, se här. Nästa gång handlar det om Järvalyftet.