söndag 20 april 2008

att skapa stad av ostad .1








Förtätning av Årstafältet

- med föranledning av
SVD:s artikel om 'Stockholms gröna lundar'-

Det känns skönt att en mer nyanserad syn på Stockholm samt dess fortbyggnad börjar växa fram. Hur kommer det sig att det tagit så lång tid att utveckla en kritik av modernismen och dess stadsplanering? Är det för att den sammanföll med efterkrigstiden, då Sverige var störst bäst och vackrast? Även den svenska post-modernismen var modernistisk.

Med rädsla för att den goda intentionen att förtäta närförorter och skapa en modern urban miljö i Stockholm kommer resultera i en modernistisk 'hus i park' typologi eller någon ny form av 'gated community (á la Hammarby Sjöstad)' påbörjar vi ett enkelt skissarbete.
Att tala skit om andra förslag är ett dåligt sätt att skapa opinion eller att kritisera arkitektur, att göra ett eget förslag och visa på kvalitéer och vad som är möjligt är bättre.
Detta är början på ett förslag, en första skiss.

En klar definierad park / grönyta är bättre än en odefinierad yta. Jämför Central Park (eller Hyde Park, eller någon av Beijings alla parker, eller humlegården om ni så vill) med Ladugårdsgärdet / Årstafältet / Järvafältet etc. Det finns en extrem skillnad i hur de fungerar och används samt vad de ger till staden.


Det är futilt att fortsätta ställa upp funktioner i motsatsförhållanden. Antingen villa eller radhus, punkthus eller lamellhus, park eller sport, kommers eller bostad, bostadsrätt eller hyresrätt etc. En modern (och i mina ögon välfungerande) stad / stadsdel innehåller inte 'antingen eller', utan snarare 'både och'!
Varför ta bort sportaktiviteter och behålla kolonilotter när vi kan ha både och?

'Högt och glest eller tätt och lågt' är ännu en gammal modernistisk feluppfattning. Det går att bygga för en högre densitet under förutsättningarna att byggnader blandas upp och integreras på rätt sätt. Utnyttja terrängens möjligheter och arkitekturens bredd för skapa en högre densitet. Utnyttja densiteten för att skapa en urban miljö med goda kvalitéer!

En första tanke är att lyfta upp funktioner, skapa en simhall / rugby plan 50 meter upp i luften. Utnyttja parkutrymmen under och kring. Bostäder, kommers, kontor och park blandat i en flerskalig typologi. Utnyttja tak och fasader till grönytor, privata områden och kolonilotter. Klart definierade och utnyttjade parkområden.


..to be continued..

Oskar Gudéhn
Frej Lind-Holm

måndag 14 april 2008

projekt världen borde känna till .1

Hot Flat, 1978
Coop Himmelb(l)au


Tidig Coop Himmelb(l)au arkitektur från deras period av ’injure the city’-projekt.


Intressant hur lägenheterna lämnas som tomma skal där de boende själva skapar interiören och kombinationen av parkeringsplats och balkong (även om det känns otympligt att hissa upp och ned 10 ton bilar varje morgon och kväll). De gemensamma utrymmena finns i den horisontala balk som skär genom mitten av byggnaden. På balken finns också ett flertal uppåtriktade eldkastare för att nattetid skapa stora moln av eld i stadsrummet (”Architecture must blaze!”).

Dels kan det rent knasiga kritiseras, t.ex. det miljövidriga i att spruta ut mängder naturgas varje natt eller energin som krävs för att hissa upp bilar (eller är det inte alls särskilt energikrävand, och borde inte oljekrisen gett någon form av energiåterhållsamhet?), samt idiotin att TV, stereo och telefon är de enda fasta installationerna (vad jag vet byts TV-skärmar betydligt oftare än t.ex. kök) vilket inkräktar på den personliga friheten vad gäller lägenhetens planlösning.



Coop Himmelb(l)au fick mycket kritik (av arkitekter med mer flärd i sin arkitekturteori, t.ex. Manfredo Tafuri, Gert Kähler och Bruno Schindler) bl.a. för hur dekonstruktivismen snarare leder till homogenitet och elitistiska projekt än heterogenitet och egenhet (’otherness’).
Gert Kähler skrev att Coop Himmelb(l)aus projekt byggs p.g.a. det stilistiska reklamvärdet och inte p.g.a. klientens självkritik, vilket sätter dem i den svåra situationen av att själva bli vad de kritiserar (en evig 'underdog-problematik')
Dessutom skulle ett realiserat ’Hot Flat’ bli precis samma sak som vilken klassisk byggnad som helst, ett första klassens turistmål.

Hur som haver ett roligt projekt med vackra ritningar och modellbilder (boken Blue Universe kan rekommenderas för dess tjusiga modellfotografier).

text och bild hämtat från:

Gerald Zugmann - Blue Universe,
edit Peter Noever, 2002

Covering + Exposing the architecture of Coop Himmelb(l)au, Frank Werner, 2000

fredag 11 april 2008

Att komma igång

parallellt.se var en vacker tanke, men längre än så kom det aldrig. I alla fall inte för mig.
Så för att komma igång och försöka etablera / utnyttja denna underbara plattform har jag lovat mig själv att påbörja två personliga följetonger. Ett första inlägg bör komma redan till helgen.

serie 1. Stad av ostad / urban add-on
Det finns så många platser i närmiljön (för mig Stockholm) som har stort potential men som för tillfället är stagnerade, problematiska, underutvecklade eller bara intetsägande. Följetongen är tänkt som en mängd idéskisser (+ kollage / skisser / ritningar) över möjliga tillägg eller förbättringar av befintliga platser. För att inte fastna i prestationsångest låter jag snabbhet gå före klarhet vad gäller tanke. Teori och utförande är sedan öppet för diskussion och kritik.

serie 2. Projekt världen borde känna till
Jag har personligen svårt att hitta bra referensprojekt (om det från min sida beror på kräsenhet eller bara oförstånd är svårt att säga). Här postar jag helt enkelt material kring projekt som jag tycker är spännande, oavsett hur välkända, blasé eller ökända de må vara.

Så, när nu ett första steg ut i bloggosfären är taget hoppas jag kunna hålla lågan uppe, för en stund åtminstone.

// oskar gudéhn