Essingeleden berättar med sin blotta existens om en annan tid då det var möjligt att bygga motorvägar i Stockholm.
Motorvägen som framtid, Solaris av Andrej Tarkovsky:
måndag 10 september 2007
Essingeleden, Vinterviken
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Kom att tänka på Atlanta, en av flera Amerikanska städer som faktiskt valde motorvägen som framtid, med ett enligt mig ganska skrämmande resultat.
USA är konstruerat så att kommunikationen mellan dess städer sker per bil. Även i Atlanta, en stad med mer än fem miljoner invånare, sker all kommunikation med bil. Detta skapar inget kontinuerligt stadsrum; istället små fragment av en stad, sammanknutna och samtidigt separerade av vägnätet, och anpassade efter bilens skala och hastighet.
Det är en struktur som i längden är ekonomiskt och ekologiskt ohållbar, men som också ger en stad utan eget stadsrum. Vad du upplever är bilens rum och enskilda byggnaders/gators rum, aldrig stadens rum.
- en analys byggd på 10 timmar i Atlanta -
En tankegång om bilen och hastighetens påverkan på människan och samhället (med samma känsla som scenen ur Tarkovskys Solaris) finns i Farenheit 451 av Ray Bradbury.
/.oskar
Och ändå är inte Atlanta den mest motorvägsbaserade staden i världen.
Men i Solaris är mer motorvägen ett tecken för framtiden är något uteslutande för andra transportsystem. Essingeleden är intressant inte för att det är en motorväg i sig utan för hur den är byggd och vilken effekt den får på de stadsrum den passerar. Hade den inte byggts är det svårt att tänka sig den trafiksituation vi skulle ha i Sthlm.
Också Essingeleden, som i dag vore omöjlig att dra fram på det sätt den dragits fram genom staden visar på en annan syn på framtiden och de nödvändiga i framsteget.
Och skillnaden finner jag intressant.
Hur menar du att Essingeleden och Solaris skiljer sig som framtidsvisioner?
Jag hävdar att planeringen kring Essingeleden, scenen ur Solaris och Essingeledens faktiska resultat är en och samma kedja, men i olika utvecklingsfaser.
Delen ur Solaris ger en dyster bild av motorvägen och problematiserar den utifrån ett personligt/mänskligt perspektiv, utifrån dess mentala inverkan på individen.
Essingeleden har blivit ett problem, men kanske i första hand för Stockholm och i andra hand för den enskilda personen. Hur den påverkar sin omgivning är viktigare än dess inverkan på bilisten.
vad skulle alternativet vara till ett Stockholm utan Essingeleden? Än mer segregerat norr/söder om mälaren? eller tänker du dig en koppling på samma ställe men långsammare?
Skicka en kommentar